Från brott till påföljd

Bara tänk på att du en vacker dag kommer hem från jobbet och märker att låset på ytterdörren har brutits sönder. Dörren står på vidgaveln. Du går in, rädd och osäker på om någon obehörig fortfarande är kvar i huset.  Ingen där! Men däremot har två flaskor energidryck försvunnit från kylskåpet. Du grips av en mängd känslor, allt från hat, rädsla och besvikelse. Efter att hjärnan fungerar igen ringer du till polisen och gör en brottsanmälan. Det finns en färdig blankett som även går att fylla i elektroniskt. Du svarar omsorgsfullt på de frågor som gör det möjligt för systemet att ta saken vidare. Du kryssar i att du yrkar på straff åt gärningspersonen. Självklart! Inte kan man bara ta sig in i andras hem sådär och stjäla ens drycker.

Brott och straff hör nära ihop i det västerländska rättstänkandet. Enligt Nils Jareborg och Josef Zila (2017) syftar straffsystemet till en normefterlevnad. Det är i lagstiftningen som man har skrivit ner de mest centrala beteendereglerna. Den som bryter mot dessa ska utsättas för en obehaglig påföljd.  Detta görs i syfte att förbrytaren inte ska begå fler brott. Straffet ska vara lidelsefullt. Trevliga straff finns inte. Straffen fungerar även allmänpreventivt. Folk vill inte utsätta sig för sådana kvalfulla straff som gärningspersonen döms till. Allmänpreventionen fungerar även genom den moralbildande verkan som kriminaliseringar har i samhället. Det är inte obetydligt hur samhället behandlar sina brottslingar och skyddar sina invånare som faller offer för ett brott. Strafflagstiftningen talar tydligt om de värden som samhället framhäver.

Den moderna medlingsrörelsen

Det inträffade brottet har fyllt dina tankar och kommit till dina drömmar. Obehaget och osäkerheten är stora. Du känner att förövaren sannerligen ska få sitt när bara polisen tar fast denne. Och så ringer polisen efter några dagar. De har identifierat de misstänkta: två unga män från grannskapet. De har själva fått samvetskval och anmält sig till polisen. Vi var törstiga, det var en varm dag, har de förklarat. Hur skulle du förhålla dig till brottsmedling, frågar polisen.      

Man talar gärna om den moderna medlingsrörelsen, men tanken i sig är urgammal. Sedan urminnestider har förövarna suttit tillsammans med sina offer och lokala kommittéer för att lösa konflikter. I min avhandling från 2011 pekar jag på hur de moderna samhällena har kraftigt alienerat sig från de tidigare förhärskande medlingspraktikerna. Detta syns bland annat i att vårt tal om brottspåföljder koncentrerar sig så kraftigt på det lidelsefulla straffet. Men nu är de gamla metoderna på väg tillbaka. Medlingen har blivit ett alternativ till de sedvanliga straffsystemen.

Typiskt för de moderna medlingstankarna är en övertygelse om att den sedvanliga straffprocessen och de traditionella påföljderna är olämpliga sätt att ta itu med brott. I stället är man ute efter metoder som bemyndigar de två parterna och som ger långsiktiga lösningar på konflikter. Den norska kriminologen Nils Christie talar om professionella tjuvar. Han menar att straffrättssystemet med sina domare och advokater har stulit konflikter från de egentliga ägarna, gärningspersonerna och offeren. Dessa ska få sin konflikt tillbaka. Detta sker när de tillsammans med en frivillig medlare själva identifierar möjliga lösningar. Christie är inte ensam i dessa tankar. På 1970-talet i Nordamerika startades ett antal olika projekt som syftade till att hjälpa offret och förövaren att tillsammans komma till rätta med konflikten. Dessa projektbidrog till den moderna medlingsrörelsens uppkomst.

I Finland är brottsmedlingen sedan år 2005 inbyggd i lagstiftningen. Lagen om medling vid brott och i vissa tvister (1015/2005) definierar medlingen som ”en avgiftsfri tjänst där det ordnas möjlighet för den misstänkte och brottsoffret att genom en opartisk medlares förmedling mötas i förtrolighet för att behandla de psykiska och materiella skador som ett brott orsakat offret och att på egen hand försöka komma överens om åtgärder för att gottgöra dessa skador”. På årsnivån hänvisas kring 14 000 brottmål till medling, vilket motsvarar ca 5 % av alla brottmål som kommit till polisens kännedom (Statistikrapport 28/2018).

Det kan på samhällsnivå vara lätt att enas om att ett brott behöver en påföljd. Men formen på den påföljden kräver betydligt mera diskussion. Det är politiker och jurister, samhällsvetare och ekonomer som har sagt sitt i den kriminalpolitiska debatten under århundraden. Men det är även teologer som har kommit med viktiga synpunkter.

Om medlingens kristna rötter

I synnerhet mennoniter i Kanada och USA har spelat en central roll för medlingstankarnas framväxt (Zehr 1995). Det hela började med att kartlägga en kristen respons på butikstölder. Man föreslog för domaren att offret och förövaren skulle få mötas på tu man hand, vilket också skedde. Man menade att i stället för böter och straff kunde man inta en mera kärleksfull attityd som stöder den unga förbrytaren att hitta sin konstruktiva plats i samhället. Det är inte svårt att se vilka kristna principer som får sin praktiska utformning i mennoniternas attityd.

Nästankärlek är ett kristet ideal vars innebörd mäts i synnerhet i svåra tider. Det kan vara lätt att älska sin nästan i goda tider. Men det blir betydligt svårare att hitta den kärleksfulla attityden i konflikter. Det är ofta just i anknytning till nästankärleken som man talar om medling mellan människor. Gregory Baum (1997) påpekar att även om kyrkans historia kanske ger bara lite kunskap om försoningens sociala betydelse, så innehåller bibeln gott om hänvisningar till försoningens betydelse i det mellanmänskliga.  Berättelser om Isak och Ismael eller också om Jakob och Esau visar hur gamla orättvisor förföljer de inblandade tills de är färdiga att erkänna orättvisan och ser vikten av att fortsätta livet i en gemenskap med varandra. Baum menar att vare sig människor som deltar i en försoningsprocess är religiösa eller inte så finns det något andligt i att offret och gärningspersonen är färdiga att ompröva det förflutna och hitta vägar till framtiden.

Jag skulle vilja tillägga ytterligare ett perspektiv till varför den kristna marken har varit så gynnsam för medlingstankens expansion i de moderna samhällena. Detta handlar om liknelsen om gamla och nya vinsäckar. Den liknelsen möjliggör tanken om en total förnyelse och ett fullständigt nytt perspektiv. Det går inte att tänka på brottsmedling i termer av brott och straff. Det är likaså diskutabelt att tala om medling i termer av verksamhetens ekonomiska nytta. Men det går ypperligt att tala om medling som en verksamhet där de två parterna ges en möjlighet att diskutera den moraliska innebörden som de vill lägga till det som de har varit med om.

 

Heidi JokinenSkribenten: Heidi Jokinen, TD, jobbar just nu vid Åbo Akademi som post dok-forskare i teologisk etik kring ett projekt om brottsmedling och våld i parrelationer. Projektet finansieras av Svenska Litteratursällskapet.

Källor:

Baum, Gregory: A Theological Afterword. Ss. 184 – 192. Ingår i Baum, Gregory et al (red): The Reconciliation of Peoples. Challenge to the Churches. Geneve: WCC Publications och New York: Orbis Books, 1997.

Christie, Nils: Conflicts as Property. Ss. 1 – 15. Ingår i The British Journal of Criminology. Vol 17, 1977.

Jareborg, Nils & Josef Zila: Straffrättens påföljdslära. Stockholm: Wolters Kluwer, 2017.

Jokinen, Heidi: Medling vid brott. En begreppslig analys av en konfliktlösningsmetod i en senmodern tid. Åbo: Åbo Akademis förlag, 2011.

Statistikrapport 28/2018: Medling i brott och tvistemål 2017. Institutet på hälsa och välfärd.  

Zehr, Howard: Changing Lenses. A New Focus for Crime and Justice. Scottdale: Herald Press, 1995.