Ärkebiskop emeritus John Vikström är en av de kända figurerna i Finland som ägnat mycket tid åt både religion och idrott. Ända sedan barndomen har han sysslat med diverse sportgrenar samtidigt som han har varit mycket engagerad i kyrkan och samhället. På fotbollsplan har Vikström även mött Vladimir Putin, med allvarliga konsekvenser för den sistnämnde. Vi fick möjligheten att intervjua honom i hans vackra hem i Åbo och ställde frågor kring religion, idrott, och kopplingar mellan de här två livsområdena.

 

John Vikström föddes 1931 i Kronoby och växte upp i Österbotten under 30- och 40-talet.

– Idrotten var väldigt viktigt inslag i livet då, konstaterar han.

Ett och annat gjorde John Vikström ute med sina bröder, men också fadern var en aktiv idrottare. Redan före gymnasiet tävlade John såväl i skidlöpning som friidrott. Han spelade även fotboll och fotbollen blev en mycket stor passion för honom. Unga människor i hans omgivning tycktes intressera sig för sport oavsett trosriktning.

– Jag minns inte att det hade funnits några större spänningar mellan religion och idrott, säger Vikström.

– Kanske fanns det en viss försiktighet inom någon väckelserörelse, men jag märkte i alla fall inte någonting sådant.

Till Vikströms liv under hans kyrkliga karriär hörde också en hel del friluftsaktiviteter. Som Borgåbiskop på 70-talet ville Vikström en gång delta i skidtävlingen Botnialoppet som råkade ordnas på en söndagsförmiddag. Det var några som irriterade sig över detta, för de tyckte att biskopen absolut borde vara med i gudstjänsten. Några andra krockar mellan de religiösa värderingarna och idrottslivet kommer John Vikström dock inte ihåg från sin egen karriär.

– Jag beslöt mig att inte tävla den gången, berättar han.

– Följande år var jag med i loppet och höll också en andakt för skidlöparna där, även om många tjuvstartade så att när andakten var slut var de flesta borta från fältet!

Någon kan tycka att idrott i princip inte hör ihop med religion och tro, eftersom de sista har med andlighet att göra och idrott är mera kroppsligt. Som teolog anser John Vikström ändå att det inte finns någon anledning att strängt hålla isär andens och kroppens aktiviteter i kristendomens kontext.

– Jag tycker att man inte ska betona ’det andliga’ hemskt mycket på bekostnad av ’det kroppsliga’, slår Vikström fast.

– Den kristna skapelsetron och inkarnationstanken lyfter upp det kroppsliga också.

Kristendomen föddes i en kulturell miljö där idrott var mycket uppskattat, och detta syns också i några av de första kristna texterna. John Vikström återkallar hur aposteln Paulus i sina brev har plockat metaforer och bilder från idrottens område när han velat klargöra en andlig verklighet.

– Löpbanan och boxningen talar han om i brev till Korint, berättar Vikström.

– I Korint ordnades nämligen de istmiska spelen, motsvarande de olympiska, som var mycket populära.

I dagens situation är det inte bara i enstaka andakter på tävlingsfält som religion och idrott möter varandra. John Vikström säger att idrotten kan spela en mycket viktig roll inom den kristna fostran, särskilt i barn- och ungdomsarbete inom församlingar.

– Genom att idrotta kan man inskärpa vissa centrala värderingar, såsom respekt för den andra, fair play, och det att man håller sig till givna regler.

Särskilt i en professionell idrottares liv händer det ofta att idrottaren identifierar sig starkt med sitt idrottande och därför kräver otroligt mycket av sig själv. Men det är heller inte ovanligt att människans värde mäts prestationer även i skol- och fritidsidrott. Därför ser John Vikström även nåd som ett centralt värde man kan lära sig om genom sportaktiviteter.

− Hur man ska hantera segern och förlusten är viktigt att lära sig. Man ska se till att de som inte lyckas i idrott inte känner sig misslyckade som människor överhuvudtaget.

Såväl idrottsträning och -tävling som religiöst liv beskrivs ibland som en kamp. Intervjuaren minns när man en gång på högstadiet hade morgonsamling där kyrkoherden talade. Det handlade om den dualistiska kampen mellan det goda och onda i världen, och han syftade litet humoristiskt på en ishockeymatch som metafor. Finland och Ryssland skulle spela den dagen om intervjuaren minns rätt.

– Vem var det goda och vem var det onda, frågar Vikström skrattande.

– Jag tycker att fastän kampmotivet har sin plats både i religion och idrott utgör det inte någon starkare band dem emellan. Och man ska förstås akta sig för överdrifter med kampretorik.

Ett visst Finland-Ryssland -möte även under Vikströms egen karriär har fått uppmärksamhet.

– En gång på 90-talet kom de ledande tjänstemännen i St. Petersburg på besök till Åbo. Där ville de också spela fotboll och vårt lag, Piispan Pojat, spelade då mot dem i Impivaara fotbollshall. Vi vann där – så som vi förresten gjort i alla våra internationella matcher – och efteråt fotograferades alla spelarna. Några år senare märkte man att där fanns Putin som hade blivit Rysslands president!

Då Putin kom på besök hos president Tarja Halonen till Gullranda bjöd hon in några åbobor, däribland John Vikström, för att samtala med Putin. Denne kom ihåg matchen mot Piispan Pojat och berättade för Vikström att han brutit nyckelbenet där. Benet hade krävt två operationer som inte hade lyckats riktigt bra.

– Han borde ha kommit hit, till Åbo, och opererats hos professor [Sakari] Orava! säger Vikström leende.

– Det sades att det var jag som tacklat Putin – jag vet inte om det stämmer men har ändå inte velat ändra på den historien, den är så pass bra.

 

Text: Olavi Seppänen, Teologia.fi-opiskelijatoimitus