Vägen till prästämbetet - Hur kyrkan rekryterar sina framtida präster

Det är många teologistuderande som i dag är oroliga inför framtiden. Kommer det att finnas jobb för mig den dag jag blir klar? Även om sysselsättningsläget för teologer ser litet ljusare ut än för många andra yrkeskategorier, är det ett faktum att arbetslösheten har stigit och kön till prästvigning vuxit allt längre. Samtidigt kräver kyrkans förändrade verksamhetsmiljö nya former av spetskunnande av dem som jobbar som präster i kyrkan: förutom en bred teologisk allmänbildning behövs social kompetens, empati, kommunikationsförmåga, ledaregenskaper och förmåga att inspirera och utrusta församlingsmedlemmarna i frivilligarbetet. För att svara på de här utmaningarna behöver Finlands evangelisk-lutherska kyrka en genomtänkt rekryteringsstrategi.

I Borgå stift är vi ännu i en relativt gynnsam situation. Kön till prästvigning är betydligt kortare än i de finskspråkiga stiften i södra Finland. Dessutom kommer mer än 40 av stiftets präster att gå i pension inom de närmaste 5 åren. Alla dessa tjänster kommer antagligen inte att besättas, men ett kontinuerligt behov av nyrekrytering kommer att finnas.

Församlingarnas roll i rekryteringen av nya präster har accentuerats under senare år. Processen fram till prästvigning är ett samarbete mellan tre parter: där prästkandidaten bär på en inre kallelse, församlingen ger den yttre kallelsen, medan biskopen och domkapitlet bedömer kandidatens lämplighet och förbereder henne eller honom för arbetet.

Rekryteringsstrategier

Rekrytering av engagerade och motiverade församlingsanställda hör till de viktigaste och svåraste utmaningarna för vår kyrka i dag. Eftersom den kristna fostran i hemmen har försvagats saknar många barn och unga förebilder av vad det innebär att leva som kristen i vardagen. Även om konfirmandarbetet fortsättningsvis samlar en stor majoritet av årskullarna, och hjälpledarskolningen drar bra på många håll, är skaran församlingsaktiva ungdomar som på allvar överväger studier för kyrkliga yrken förhållandevis liten.

Rekryteringen förutsätter insatser i olika skeden: för det första gäller det att försöka visa att en arbetsplats inom kyrkan är ett realistiskt framtidsalternativ för barn och unga. Det arbetet sker framför allt i lokalförsamlingarna, där man genom god verksamhet, inspirerande vuxna förebilder och en ansvarsfördelning som myndigförklarar de unga kan skapa en positiv bild av församlingen som arbetsgemenskap. Mina egna erfarenheter från domkyrkoförsamlingens ungdomsarbete har haft stor betydelse för mitt yrkesval.

Vidare gäller det för kyrkan att vara synlig på studiemässor och kyrkliga ungdomsevenemang. Här finns goda möjligheter för samarbete, eftersom det ligger i såväl kyrkans som utbildningsanstalternas intresse att locka många goda sökande till utbildningarna. En annan viktig målgrupp för rekryteringsarbetet är de potentiella karriärbytare, som efter flera år inom en annan bransch har börjat överväga prästyrket som ett alternativ. Under mina 6 år som biskop har jag redan hunnit prästviga allt från sjökaptener till diplomingenjörer. Både ifråga om ungdomar och den äldre målgruppen torde det vara viktigt att på nätet presentera prästyrket i form av bloggar, videointervjuer m.m.

Ifråga om prästrekrytering är naturligtvis kontakten till teologiestuderandena mycket viktig. I den av biskopsmötet tillsatta Teologutbildningskommittén, där jag sitter som ordförande, är förutom de teologiska utbildningsinrättningarna även de teologiska studentorganisationerna representerade. Vid mötena sker ett kontinuerligt utbyte av information och önskemål, så att studenternas röst blir hörd i det kyrkliga beslutsfattandet.

Att växa in i kyrkans liv och i prästidentiteten

De som studerar teologi har ofta efterlyst mera stöd från kyrkans sida under studietiden. Trots det har efterfrågan på mentorering varit mycket liten under senare år, vilket känns motsägelsefullt. Helsingfors kyrkliga samfällighets beslut att tilldela personresurser för arbetet med att stöda teologerna i deras andliga tillväxt under studietiden ser jag som ett ytterst viktigt beslut, och jag hoppas att satsningen skall resultera i nya konstruktiva arbetsmetoder. Motsvarande arbete behöver ske också i Joensuu och i Åbo, även om resurserna där är mer begränsade.

En del av dem som ansöker om prästvigning har inlett sina teologiska studier utan en tanke om att bli präst. Bland annat av den orsaken har blivande präster inte alltid en så lång erfarenhet av församlingsverksamhet och lutherskt gudstjänstliv. Därför beslöt biskopsmötet 2013 att man till ansökan om prästvigning skall foga ett intyg över deltagande i församlingsverksamhet.

I de mer detaljerade direktiven talas om en portfolio, där man under studietiden samlar dokument och egna redogörelser om sitt deltagande i församlingsarbete som anställd eller frivillig. Avsikten är att studenten under flera år regelbundet reflekterar över sin tro, sin syn på församlingslivet och sin framväxande kallelse att bli präst. Portfolion skickas i första hand till domkapitlet, men den kan också presenteras när studenten besöker den församling, där hon eller han hoppas få börja arbeta som präst. Avsikten är dock inte att olika studenters portfolion skall jämföras mot varandra, då beslut om prästvigning fattas.

Avsikten med det rådande utbildnings- och introduktionssystemet inom kyrkan är att nya präster steg för steg skall växa in i arbetet och i ämbetet. Redan under studietiden kallas de som planerar att anhålla om prästvigning till seminarier, där erfarenheter från församlingspraktik och resultaten från den psykologiska testningen diskuteras med representanter för domkapitlet. Innan prästvigning kallas kandidaterna till ordinationsutbildning, som ger en koncentrerad dos av information som en ny präst behöver. Samtidigt har prästkandidaten möjlighet att få svar på de frågor hon eller han funderar på.

Efter vigningen introduceras den nya prästen i arbetet av en äldre kollega, som genom regelbundna samtal går igenom centrala utvecklingsområden med stöd av färdigt formulerade stödfrågor. Därefter kan prästen börja avlägga pastoralexamen, vars målsättning är att stärka och uppöva de färdigheter som behövs i arbetet. Samtidigt är deltagandet i pastoralkurser ett utmärkt tillfälle att utbyta tankar erfarenheter och besvikelser med andra nyvigda präster. Kollegialt stöd är en mycket viktig resurs i prästarbetet.

Vilka färdigheter och vilket kunnande behöver en präst?

Svaret på frågan om hurudana präster den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland behöver måste ta avstamp i en förståelse av vad som avses med en präst. Som präst har man enligt luthersk syn inte någon speciell ställning mellan människa och Gud. I vår lutherska kyrka finns det egentligen bara ett prästämbete, och det är det allmänna prästadömet, till vilket alla kristna hör. Orsakerna till att vår kyrka ändå kallar och viger präster är helt praktiska: församlingarna behöver personer som avskiljs och rustas för att ansvara för förkunnelsen och förvaltandet av sakramenten. Prästen är en andlig ledare, men framför allt Ordets och församlingens tjänare

Vilka egenskaper behöver en präst öva upp? I april 2010 godkände kyrkostyrelsens plenum en beskrivning av kärnkunnadet för en lång rad yrkeskategorier i den evangelisk-lutherska kyrkan. Bland prästens kunskapsmässiga färdigheter betonas bibelkunskap, teologisk allmänbildning och förmåga att föra dialog med representanter för andra vetenskapsgrenar och tankesätt. Vidare framhålls värdet av kommunikationsförmåga, god social kompetens, ett intresse för människor och en beredskap att inordna sig i ett arbetslag. I dokumentet presenteras en omfattande lista av färdigheter inom följande områden: 1) förkunnelse, gudstjänst och kyrkliga förrättningar; 2) kristen fostran och ledning; 3) själavård; 4)samhället: vittnesbörd och tjänande samt 5) arbetsgemenskapen.

I den av biskopsmötet tillsatta arbetsgruppen som hade till uppgift att se över prästernas hela utbildningsstig konstaterade vi att det beskrivna kärnkunnandet var mycket ambitiöst. Ingen präst torde uppfylla alla dessa mål, och i synnerhet för nya präster kan förteckningen uppfattas som kravfylld. Därför utarbetade vi en modifierad målbeskrivning för nya präster, som vi kallade prästens grundkunnande. Inte heller dessa bör läsas som krav, utan snarare som en sammanställning av områden inom vilka blivande präster kan försöka bredda och uppöva sitt kunnande.

 

Skribenten Björn Vikström är biskop i Borgå stift, ordförande i Biskopsmötets teologutbildningskommitté samt docent vid Åbo Akademi i systematisk teologi, företrädesvis hermeneutik.

Länkar:

Borgå stifts direktiv om hur portfolion, d.v.s. intyget som nämns i Nr 133r, kan utarbetas

Kyrkans författningssamling Nr 113r Biskopsmötets beslut om intyg som krävs för ansökan om prästvigning eller lektorsrättigheter (september 2013)

Kyrkans författningssamling Nr 114r Biskopsmötets beslut om teologisk examen som krävs för prästämbetet (september 2013)

Kärnkompetens i kyrkans andliga arbete 2010. Godkänt av kyrkostyrelsen 20.4.2010

Papin koulutuspolku. Piispainkokouksen asettaman työryhmän raportti (2013)

Vägen till prästämbetet: Teologiska examina i Finland som ger behörighet för prästämbetet, Kyrkans teologutbildningskommitté, Arbetsgruppen för finländska examina, 2007
* obs att uppgifterna om biskopsmötets beslut är föråldrade!