Aposteln Paulus tycks både förkasta Mose lag och bekräfta dess förblivande roll för de Kristustroende. I Paulus ambivalenta uppgörelse med lagen ingår tre uttryck där motsatserna plötsligt förenas: Kristi lag, trons lag, livets Andes lag. Uttrycken har väckt livlig diskussion inom den moderna Paulusforskningen. Många forskare vill avfärda uttrycken som Paulus sporadiska infall utan direkt hänvisning till Mose lag. Andra finner däremot här en nyckel till Paulus syn på lagen: Mose lag kan för den troende framstå som en Kristi, trons och Andens lag.

För den starkt kluvna moderna forskningsscenen kan den tidigkristna tolkningen av Paulus fyra uttryck visa sig viktig. Tidiga författare såg i uttrycken Paulus knep att hävda att kristen etik, tro samt Guds Ande anknyter till och förverkligar positiva aspekter av Mose lag. Paulus "kristna lagar" ingår i apostelns apologetiska ansatser att lugna sina judiska stamfränder om att hans kristna vision inte bryter med lagen.

I min doktorsavhandling undersökte jag hur tidigkristna, grekiska källor förstod Paulus kristna lagar. De tidiga tolkningarnas heuristiska värde bedömdes inom ramarna av den moderna diskussionen kring uttryckens betydelse.

Aposteln Paulus behandling av temat om Mose lag i sina brev har under de senaste decennierna rönt stor uppmärksamhet inom bibelforskningen. Djupa meningsskiljaktigheter har framträtt i fundamentala frågor om vad Paulus tänkte om lagen utifrån sitt eget kristna perspektiv. Har lagen haft en positiv roll i Israels relation till Gud? Kan lagen observeras, eller leder observansen av den ofrånkomligen till fördömelse till följd av överträdelser? Är lagen i kraft för de kristna? Är Paulus förståelig mot bakgrund av sin tids judendom? Bryter Paulus med förbundet mellan Gud och Israel genom sin radikala syn på lagen? Frågornas själva omfattning visar hur komplicerad Paulus behandling av temat är. Han tycks både förkasta och kvarhålla lagen.

Paulus kristna lagar utmanar den moderna exegetiken

Då Paulus uttalande om lagen framstår som motstridiga, söker forskningen gärna efter något tolkningsperspektiv, som kunde nå bortom Paulus ambivalens. Kan Paulus både negativa och positiva bedömningar av lagen förenas?

Många nutida exegeter hävdar nu, att en viktig tolkningsnyckel är att finna i tre tvetydiga uttryck i Paulus vokabulär. Paulus talar nämligen om en "Kristi lag" (Gal. 6:2; 1 Kor. 9:21), en "trons lag" (Rom. 3:27) och om en "livets Andes lag" (Rom. 8:2).

Det tvetydiga med dessa uttryck är att Paulus här till synes låter sina egna antiteser falla samman. Uttrycken uppträder i sammanhang, där Kristus, tron och Anden i övrigt är oförenliga med lagen. Många exegeter väljer därför att översätta termen "lag" med "princip" eller "ordning", vilket den grekiska termen, nomos, tillåter. Härigenom kan Paulus antiteser i och för sig kvarstå, men tolkningen övertygar inte vad ankommer skälen till att termen "lag" överhuvud används. Om Paulus endast ville hävda det oförenliga mellan den kristna existensen och Mose lag, kunde termen "lag" ha utgått.

Uttryckens harmoniska förening av "lag" med Kristus, tro och Ande står i textsammanhang, där Paulus hänvisar också positivt till lagen. Många exegeter väljer därför att läsa samman de tre tvetydiga uttrycken med dessa otvetydiga, positiva hänvisningar till Mose lag. Kristi lag i Gal. 6:2 vore således Mose lag uppfylld genom kärlek (jfr Gal. 5:14), medan Kristi lag i 1 Kor. 9:21 innebär att visa trohet till Guds lag (jfr samma vers); trons lag i Rom. 3:27 är den Mose lag, som vittnar om rättfärdiggörelse genom tro (jfr Rom. 3:21, 31; 4); livets Andes lag är den Mose lag, som gavs för att främja liv (Rom. 7:10), som är helig och andlig (Rom. 7:12, 14).

Denna tolkningslinje gör uttryckens allusionsrika natur rättvisa. Kristi, trons samt livets Andes lag bör tolkas i relation till den av Paulus positivt bedömda Mose lag. Men identifieringen av de kristna lagarna med Mose lag är osannolik på andra grunder. Inget övertygande förslag har framkommit, som kunde förklara, i vilket avseende Mose lag för Paulus har blivit Kristi lag. Syntaxen vid trons samt livets Andes lag ger å sin sida vid handa, att uttrycken hänvisar till Guds handling genom Kristus. Att här läsa in Mose lag leder till oövervinnliga tolkningsproblem.

De tidigkristna källorna hjälper oss förstå laguttrycken

Då den moderna forskningen fastnat i de två ovan framförda positionerna om de tvetydiga laguttrycken, bör nya vägar sökas. En sådan är att kasta en blick på den tidigkristna tolkningen av uttrycken. I tidiga texter förenas ofta "lag" med kristna storheter, på ett sätt liknande Paulus'. "Kristi lag", till exempel, förekommer i texter från hundratalet e.Kr., dock utan att vara direkta hänvisningar till Paulus identiska uttryck. Frågan inställer sig, om inte det liknande språkbruket hos tidigkristna författare kan hjälpa oss förstå också Paulus uttryck. Därtill förklaras - direkt, eller indirekt genom fritt bruk av dem - Paulus egna tvetydiga laguttryck av många tidiga utläggare.

En analys av såväl den tidiga receptionen av Paulus tre uttryck som det tidiga bruket av liknande uttryck ger ett resultat, som även den moderna exegeten bör uppmärksamma. Många tidiga författare lyckas förklara de två drag, som föreligger samtliga tre uttryck men som visat sig svårtolkade. Det gäller frågan om varför syntaxen pekar bort från Mose lag samtidigt som uttrycken i sig förenar "lag" med kristen exisens.

Den tidiga läsningen anser uttryckens direkta referenter vara kristen etik ("Kristi lag"), tron på rättfärdiggörelse genom Kristus ("trons lag") samt Guds livgivande Ande ("livets Andes lag"). Men skälet till att Paulus kallar dessa för "lag" anses vara att aposteln vill hävda att den kristna tron står i samklang med någon positivt uppfattad dimension i Mose lag. Detta anspråk meddelas just genom att kalla de kristna förhållandena "lag"; termen låter således den kristna existensen anknyta till en positivt bedömd aspekt av Mose lag. Men samtidigt hävdas, att de kristna förhållandena ersätter Mose lag. Ersättningen tror man skall lyckas just genom att den kristna lagen anknyter till och förverkligar intentionen, eller dylikt, i Mose lag.

Ett annat anmärkningsvärt inslag i den tidiga tolkningen är att kristna lagar används då författaren just vill hävda, att den kristna tron inte bryter mot Mose lag även om den utesluter en bokstavlig observans av lagen. De kristna lagarna är således polemiska, nyttjade i apologetiska avsikter.

De kristna lagarna ingår i ett vidare polemiskt mönster hos Paulus

Den tidigkristna läsningen av Paulus tvetydiga uttryck gör hans argumentation rättvisa. I samtliga textsammanhang kritiserar och förkastar Paulus Mose lag. Samtidigt hävdar han, att detta avståndstagande möjliggörs av att kristen etik, tro samt Guds Ande anknyter till och förverkligar lagens grundläggande princip, vittnesbörd och intention

Denna tolkning visar sig också vara blott ett uttryck för en vidare paulinsk strategi. I Galaterbrevets fjärde kapitel vv. 25-26, till exempel, kritiserar Paulus sina judekristna meningsmotståndare genom att först kalla dem för "det nuvarande Jerusalem". Därefter hävdar Paulus att hans eget parti har som sin moder det fria "Jerusalem som finns i himlen". Paulus tar således över en kontroversiell term, "Jerusalem", för att hävda att hans egen vision utgör det sanna förverkligande av det som termen står för. Samma polemiska övertagande av sina antagonisters nyckeltermer genomför Paulus i Romarbrevets andra kapitel ("jude", "omskärelse"), i Filipperbrevets tredje kapitel ("omskärelse") samt Andra Korinthierbrevets tredje kapitel ("förbund", "tjänst").

Paulus hade behov av att bekräfta lagens intention

Den tidigkristna tolkningen av Paulus tre uttryck gör också apostelns yttre levnadsförhållanden rättvisa. Paulus hade ett behov av att förklara sin radikalt negativa syn på lagen. Även den senare Apostlagärningarna måste medge, att Paulus bland judarna hade rykte om sig att bryta med lagen (se Apg. 21:17-26). Romarbrevets adressater inkluderade judekristna, och det i en stad, vars församlingar Paulus inte grundat eller besökt. Det gällde alltså för hednaaposteln Paulus att förekomma sitt eget rykte, och påvisa att hans förkunnelse inte innebar ett totalt förkastande av lagen.

Dock är inte Romarbrevet milt i sin kritik av lagen. Denna förknippas med synd och död till den grad, att Paulus kan alludera till lagen med uttrycket "syndens och dödens lag" (Rom. 8:2b). Det är från denna "lag" som livets Andes lag befriar. Med andra ord, Guds livgivande Ande, vars verk dock står i harmoni med den Mose lag, som skulle främja liv, och som var andlig (Rom. 7:10, 14).

Således vill Paulus överbrygga sina egna antiteser mellan kristen tro och Mose lag. Han hävdar att det i Mose lag finns aspekter, vilka Gud genom Kristus har velat förverkliga. Kristi, trons samt livets Andes lag skall framhålla detta. Dessa lagar visar sig således vara väsentliga för våra försök att förstå Paulus brottning med Mose lag.

Skribenten Mikael Sundkvist är teol. mag. (disp.), vars avhandling i Nya testamentets exegetik "The Christian Laws in Paul: Reading the Apostle with Early Greek Interpreters" granskades vid Joensuu universitets teologiska fakultet i maj 2008.