Avhandlingens syfte är att genom analys komma fram till en helhetsbild av vad Don Cupitts nya trosbekännelse är och hur den skiljer sig från den apostoliska trosbekännelsen. Don Cupitt är en representant för den radikala rörelsen inom den postmoderna teologin. I den nya trosbekännelsen visar han genom en detaljrik argumentation att tiden är förbi för den apostoliska trosbekännelsen. I avhandlingens titel ”Livet är Gud” koncentreras Cupitts tänkande där människan tar ansvar för sitt liv. Människan lever ett solliv som är Gud för henne. Sollivet är ett liv utan dödsrädsla. Efter döden finns det ingenting. Därför ska man leva fullt och spontant. Livet är Gud.

Den postmoderna teologin indelas i en konservativ och en liberal riktning. Dessa kan ytterligare indelas i radikala och moderata rörelser.  I den postmoderna teologin kan man skilja mellan postliberal, dekonstruktiv, rekonstruktiv, feministisk, radikalortodox och postmetafysisk teologi. Varje inriktning har sina egna anhängare. Det är dock inte alltid lätt att avgöra vem som hör till vilken kategori i den postmoderna teologin.

De två centrala teserna i det postmoderna är förkastandet av den universella sanningen och metanarrativen. I betraktandet av dessa två teser splittras helheten på ett postmodernt sätt åt olika håll. När sanningen står under betraktande, möter man sanningen om att det inte finns någon enda förenande sanning. Var och en har sin egen sanning. Då är vi på väg mot en process där individen bygger upp sin identitet. Metanarrativen kan förkastas, därför att de stora berättelserna har dött. Men det blir kvar små berättelser, som är människans egna erfarenheter. Berättelserna byts och förändras ofta, därför att människans liv står i ständig förändring. I det postmoderna har dessa berättelser ingen betydelse.

Don Cupitt representerar den radikala inriktningen inom den postmoderna teologin. Han påstår att denna tid är just rätt tid för en ny religion och för en ny trosbekännelse Cupitts mål är att skapa en ny religion vars lära har utkristalliserats i den här nya trosbekännelsen.  Cupitt jämför den trosbekännelse som han själv har skrivit och som han kallar den nya trosbekännelsen med den apostoliska eller gamla trosbekännelsen.

Cupitt konstaterar att i den teocentriska kristendomen är Gud en avlägsen monark. Den apostoliska trosbekännelsen är en deklaration av förtroende som grundar sig på myten om frälsning, kyrkan, sakramenten och de yttersta tidernas himmelska belöning. Människorna är inte icke troende, men deras tro på Gud har minskats till ett nödvändigt minimum.

Cupitt anser att kristendomens principiella problem ligger i det att den upprepar den judiska gudsuppfattningen. Bibelns Gud vill vara Herre och Kung som ställer krav på människorna och underordnar dem sina lagar. Det finns ingen personlig Gud. Kristus är inte gudomlig och ger ingen frälsning eller förtappelse.

Gud-är-död-teologin styr Cupitts tankar och förklarande av den nya trosbekännelsen. I Cupitts trosbekännelse har människan kommit i Guds ställe. Tiden har kört förbi Gud och nu är det dags för människan att ta ansvar för livet och skapa en ny värld.  Cupitt tror på människan, människans egen röst och möjlighet att skapa ett eget liv. I den nya religionen stiger människan i Skaparens ställe, till att skapa ur intet.

Människan skapar världen och sitt eget liv till solliv, som är varje individs egen sak.  Sollivet är frälsningen – det verkliga liv som människan kan nå. Sollivet är också på sätt och vis en seger över Gud, en frigörelse från syndens träldom och bojor med vilka kyrkan har bundit människan. Relationen mellan människan och Gud har alltid varit uppifrån och ner, medan den nya religionen ger människan makten att gå nerifrån och upp.

Den cupittska religionens ursprung är rent mänskligt och människocentrerat. Det ska noteras att Cupitts nya trosbekännelse främst vederlägger den apostoliska trosbekännelsen och försvarar den nya. Cupitt har ingen riktig ”lära”, utan han baserar trosbekännelsen närmast på sina egna idéer och tankar. Den postmoderna teologins svaghet tycks också mer allmänt vara att den saknar en enhetlig ”postmodern lära”.

Cupitt vill påverka kristendomen inifrån och skapa en religionslös religion. Denna nya religion ser han som en möjlighet för kyrkan att bli en gemenskap som motsvarar de postmoderna människornas behov. Enligt Cupitt ska den nya religionen växa fram inifrån kyrkan, skapa en ny religion som gör slut på den nuvarande kyrkans lära och trosbekännelse.

 

Skribenten Kristiina Huhtanen är teol. mag. vars avhandling i dogmatik Livet är Gud. Postmodern teologi granskad utifrån Don Cupitts nya trosbekännelse granskades vid Åbo Akademis teologiska fakultet i april 2014